Linjeförädling

Linjeförädling används för växtarter som vanligtvis förädlas genom självpollinering, till exempel korn, vete, havre eller ärter. Sådana växter pollineras med sitt eget pollen innan detta har lämnat blomman. Detta leder dock inte till den ökade genetiska mångfalden som förädlarna söker, då det inte sker någon uppblandning av arvsanlagen. För att detta ändå ska bli möjligt, korsar förädlarna två föräldralinjer med varandra vars önskade egenskaper i möjligaste mån kompletterar varandra.

Sedan väljer förädlarna de plantor som överensstämmer med de önskade avkastningsspecifikationerna vad gäller sundhet, avkastning och kvalitet (urval). Efter flera sådana urvalscykler byggs en ny sort från de bästa plantorna, och eftersom denna förökar sig genom självpollinering är plantorna av denna sort väldigt enhetliga (homogena). Denna metod kallas linjeförädling. Den leder slutligen till i stort sett homozygota och homogena linjeförädlade sorter med de önskade nya egenskaperna. Inom jordbruket kan dessa reproduceras identiskt genom självpollinering för att odlas som vanligt i jordbruket.

Denna ofta utdragna process kan påskyndas: Med den dubbel-haploida tekniken isolerar förädlarna haploida växtceller, till exempel pollen. Dessa bär endast på manligt genetiskt material dvs. halva kromosomuppsättningen. Om kromosomuppsättningen sedan återfördubblas är alla de karakteristiska egenskaperna närvarande i homozygot form.

För att göra detta skapar förädlare cellkulturer med pollen från vilka vävnad och så småningom en planta gror. Till dess har den endast halva kromosomuppsättningen. Genom en fördubbling av kromosomuppsättningen uppstår de homozygota dubbelhaploida plantorna. Detta sparar tid jämfört med traditionell linjeförädling med upprepad självpollinering. Det gör att förädlingsframstegen snabbare kan förmedlas till jordbrukarna.